av mig

                                               ensam står du på jordens hårda mark.
                                             
                                               det är kallt. du fryser till när vinden når din bara hals.
                                              
                                               dom har gått. dom som bara för en stund sen stod vid din sida.
                                              
                                               en stund sen, är några veckor.
                                              
                                               ditt hjärta har börjat få en vacker frost på sitt yttre.
                                              
                                               det fryser. din själ fryser.
                                              
                                               du ser ett ett hav. det ser kallt ut. några steg ut på bryggan och du ryser til.
                                              
                                               du tittar ner på de svallande vågorna. skummet lägger sig som ett täcke över vattenytan.
                                              
                                               det är hemskt. att på sån kort tid blir den man nu är.
                                              
                                               att människor förstörs och trycks ner av något så litet.
                                              
                                               det är hemskt när den brinnande låga slocknar,
                                              
                                               det är hemsk.... men du hoppar och förblir helt ensam.

                                               iskalla själ


resan

gående på en grusväg
i mörkrets tid.
påväg, med rinnande tårar på min kind.
färdas längre. blir starkare.
mot det dom säger är det viktigaste
framme.
vid din dörr


                                                           det är vinter. och kallt.
                                                           de vita snöflingorna landar lätt på din marinblå halsduk.
                                                           den värmer, men döljer också.
                                                           döljer de märken runt din hals som alltid kommer finnas kvar.
                                                           de märken från ett monster du en gång förstod dig på.
                                                           det monster du fick se slå din mamma. din mamma och dig.
                                                           du hatar honom. du förstod inte då. men nu.
                                                           dags att skydda. dags att hjäpa. dags att fly.
                                                           fly.


på de gröna ängars ö.
vi ligger ner. håller varandras händer.
ser himlen där uppe så långt bort.
du pekar. ser molnen förvandlas till figurer. och du ler.
inget speciellt händer.
det bara en underbar dag tillsammans med en bästa vän

                                                                                       


                                                                                        följ mig in i sömnen.
                                                                                        låt mig visa mina drömmars land.
                                                                                        där ensamheten slocknat.
                                                                                        där sorgen inte finns.
                                                                                        där kärleken är det ända som vi alla minns.
                                                                                     


hans hat var större än kärleken någonsin varit.
han slog. han sparkade. han fick dig att drunkna i dig själv.
han var inte värd din kärlek, och kommer aldrig bli



jag klättrar upp till klippans topp.
det är sjunde gången nu.
ställer mig vid kanten med utsträckta armar och hoppar.
vill nå stjärnora. vill ge dig den vackraste.
alla försöker vi någon gång nå skatten.
klättrar igen. fingrarna blöder med kärlekens färg.
det rinner och du kämpar. uppe för att med ett sista försök nå denna skatt.
inte alls. kommer aldrig gå. du vet, men du slutar aldrig hoppas.
för hur omöjligt det än känns. hur svårt det än är,
så vill man aldrig sluta ge det vackraste till någon man verkligen älskar.


minnen

jag sitter på gungan du alltid brukade sitta på.
du vet den röda längst till höger. kommer du ihåg?
kommer du ihåg när vi alltid tävlade om vem som kunde hoppa längst.
när vi hade vår egen låt som alla förknippade med oss. den du kunde så bra.
kommer du ihåg när vi sjöng den tillsammans?
finns det gungor hos dig nu? är dom röda?
är du lika duktig på att hoppa och flyga långt?
kan du sångens text i huvet fortfarande?
vill du sjunga våran sång med mig ikväll?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0