'

tiden stod still. kanske något slag då och då. det kalla som nyss lämnat rummet kom tillbaka minst lika snabbt igen. Utanför mitt fönster finns vägar utan slut. till det grå och det mörka, har du hört? Dom osäkra brukar hålla till där. dom förstörde min hållning. krossade   muren som jag byggt. och allting som var kommer alltid stanna där, i de stora stjärnornas land.

kvällen var mörk. det var den kvällen, du minns väl? då vi skrattade som mest. jag tror det var något speciellt. men sen kom det. som vilken volvo, saab eller vad du nu vill kalla det. men det var borta. det försvann. och allting som var kommer alltid stanna där, i de stora stjärnornas land.

på varsin sida av gatan. där bilarna var monster. vi stod med utsträckta armar och ville mer än något annat. människor som skrek, sirenen från en ambulans som försöker hjälpa någon och de stora monsternas muller som dånade i mina trummhinnor. men som ett knäpp med fingrarna. ja allting blev tyst och allting som var kommer alltid stanna där, i de stora stjärnornas land.

Tove Karlssonn
06-Jan-2010
kl. 17.43