'

för mig har det alltid varit en stor sak. vänskapen. det är nog min högra hand.
sepciellt den speciella. ni vet den där som man nästan skriker sådär jätteljust bara när man tänker på den.
när man knappt kan få fram ett ord när den ser tillbaka på dig och ni båda ser att ni menar samma sak. rösten liksom fastar i strupen, av glädjen. visst är det härligt? nästan lite busigt om man tänker efter. kan nog låta en aning konstigt också. men så är det. allting kan ju inte vara SUPERNORMALT hela tiden. det har det aldrig varit hos mig iaf. det lite onormala och crazy-dazy är alltid välkommen in till mig. det är rätt galet också. när man mitt i en konversation, exakt samtidigt, öppnar sina röda munnar och låter exakt samma ord komma ut. det är inte rätt galet. det är sjukt galet. speciellt när det händer sådär en femhundra gånger per dag. lite smått kul också, för man börjar alltid skratta. eller i alla fall le. man kan liksom inte hålla det inom sig. hah. fast nu på senare dagar har det mest blivit ett såntdär gulligt litet smile och den där "men vad ovanligt-blicken" . i det varma landet. en varm morgon. trött och gardinerna plötsligt flyger upp åt varsit håll och den otroligt starka solen tränger in och nästan förstör ögonen för någon minut. men vadå. det är charmit på sitt sätt. tycker jag. och tycker det är så himla härligt när man står en kväll i, typ, december. då när det är som mörkast. och min egen lilla sol kommer och lyser upp hela kvarteret för en stund. man kan nästan se att jag får fräknar. hihi pippi långstrump? påminner nästan lite om. magi* och ni vet när man verkligen känner sig en liten nypa missförstådd, kanske lite misslyckad och ensam, då när man bara genom ett eller kanske två små korta sms kan bli glad igen, känna sig lucky och mungiporna nästan tvingas upp i taket. bästa känslan. när man sitter på det varma badrumsgolvet med mobiltelefonen i handen och man ler, även fast man är helt ensam. just då. gosh. och juste. när man bara hinner gå runt hörnet efter att ha kramats och man redan då, när man ser skylten (busstation) börjar sakna personen som man bara för någon sekund sen lämnat. crazy men det känns ändå bra. och när tillochmed en sån där tant, som jobbar med böcker, ni vet vad jag menar? när tillochmed hon frågar om man känner igen sig i en av böckerna som handlar om två personer. två bästa vänner, som kan varandra utantill, och som man inte kan klara sig utan. tyckte det var sött. kul. men också. det underbaraste av allt. att få krypa ner efter en lång dag. kanske jobbig. vem vet? ta varandras händer mot varandra, pussa pannan, säga jag älskar dig och sedan somna så otroligt gott. någon liten dröm om fjärilar. kanske tillochmed en liten smäll på käften. men who cares? inte jag.
 jag älskar det !
- vänskapen kan vara lite knäpp ibland. men det underlättar alltid att vara lite knäpp !